Första advent

Igår skulle vi göra adventfint i vårt hus och komma i julstämning var planen. Spotify med julmusik spelades för fullt och vi städade ordentligt (vilket var välbehövligt) men sen när vi skulle ta fram lite julsaker så fanns det inte alls så mycket som vi hade tänkt. Nu har vi några tomtar på matsalsbordet och i hyllan samt två julbordstabletter och ett ljus. När vi överlyckliga hittade en ljusslinga visade sig det att den inte fungerade så besvikelsen var stor. Okej, detta kanske inte låter som världens största problem men just nu letar jag febrilt efter adventsstämningen.
Jag saknar mörker med tända ljus som lyser upp, snö och kallt, lussebullar, pepparkakor, glögg, göra julgodis och allting annat som hör december till. Dessutom längtar jag efter min kära familj..

Min första advent i Thailand har sett ut följande; vi skulle bli hämtade kl. 8.00 men ca. 9.30 dyker bilen upp som ska ta oss till Sop Moei. Där finns ett annat hostel och en kyrka så vi alla packade in oss i bilen. Det var ganska trångt med ungefär 15 elever på ett flak! Det var en ganska lång Gudstjänst och vi trodde att vi skulle behöva sjunga en sång som de bett oss om (faktiskt 2 dagar i förväg denna gång!). När vi nu äntligen var lite förberedda så blev det såklart inget men jag kan inte säga att det gjorde mig något.

 3 killar stod till och med och höll i sig utanför bak på bilen

Mys i gröngräset i väntan på hemfärd

Phiichai med en söt liten valp

Sen blev det lunch, häng med elever och hemfärd. På eftermiddagen gick jag och Louise på promenad i Mae Sariang. Det är jättefint med alla berg som omger staden dock var det väldigt varmt.

Kl. 18.30 åkte vi till hostlet där vi trodde att det skulle vara lekkväll men det var det inte. Istället blev det andakt, sen hjälpte jag en kille med sina läxor. Det är svårt att förklara det här med nu-/dåtid för det existerar knappt i det thailändska språket då de använder samma ord hela tiden. Konstigt exempel: "jag sitter på pallen", "igår sitter jag i soffan" och "jag har sitter på stolen", okej riktigt så enkelt är det inte men ungefär :) Det gick rätt bra i alla fall och jag hoppas att han förstod lite bättre.

Sen så hängde vi med eleverna och vi lärde dem lite svenska, de försökte lära oss att skriva på thai (svårt!). Jag snarare "ritade av" det som de skriver men tills imorgon har vi lovat att kunna skriva våra smeknamn på thai utan att kolla. Vi kommer säkert få ett glatt "hej" av dem när vi kommer dit också, lite utbyte av kunskap är härligt. Hur som helst hade vi väldigt roligt!

Summan av det hela är: en fin avslutning på en bra dag. Jag får vänja mig vid en väldigt annorlunda decembermånad i år men vem har sagt att det är något dåligt? Trots saknad av vissa saker så skulle jag inte vilja vara någon annanstans än i Thailand just nu. Detta är min uppgift och jag är oerhört tacksam för chansen och allt underbart jag får uppleva! Ikväll var det bra att eleverna påminde mig om det...

Hoppas ni i Sverige haft en fin och mysig advent! Kram Johanna

Bröllop

Hejsan!

Idag har vi varit på ett bröllop i kyrkan som ligger ca. 100 meter från vårt hus. Vi fick reda på det i torsdags för att flera av våra elever skulle sjunga där och Apirak (hostelpappan) skulle prata under vigselgudstjänsten. Dagen till ära var vi för första gången líte uppklädda i Thailand, man ville ju inte komma dit helt i vanliga kläder. Vi var väl i tid och ville ha platser lite längre bak för man känner ju sig ändå lite som "besökare" när man inte ens känner de som ska gifta sig. Men det är ganska vanligt här och alla är välkomna!

Det var inte ett "äkta" karenbröllop utan bruden hade vit klänning och under vigseln kände man igen vissa saker från den amerikanska traditionen men det var trevligt. Eleverna sjöng och vi som även hört dem öva på elevhemmet förstod att de var lite nervösa för de sjöng mycket tystare än de brukar fast fint såklart. Jag känner igen det där och det är förståligt! Eller hur var det nu?! KÖTTA, SHAKA, LE! (okej, lite internt men jag saknar er S.U.N.K-vänner). Kärlekssången har för övrigt fastnat på min och Louise hjärnor efter att ha hört den såå många gånger. Vi går båda två och nynnar på den rätt som det är (typ hela tiden)! ;)

Eleverna sjunger i kyrkan

Sångövning på hostlet:)

Efter blev det mat och sen försvann alla rätt fort så vi var lite vilsna. Var det slut? Skulle det hända något mer osv? Men nej, bröllopskalaset var slut och Louise och jag gick hem efter endast lite drygt 2 timmar. Haha verkligen lite skillnad från Sverige men det var roligt att få se och jag hoppas vi får fler chanser. :)

Vilken intensiv vecka!

Hej!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade er där hemma om läget i Thailand. Det har hänt en del sen sist jag skrev och man kan omöjligt berätta om allt... Men här kommer ändå ett långt inlägg om veckan som gått!

Söndagen innebar ett besök till pwokaren-kyrkan i Chiang Mai, vi gillar att gå dit när vi kan. Det är en sådan enkelhet och fin stämning med många ungdomar vilket är roligt för oss. Vi var också ute på stan på kvällen tillsammans med Gerd, Oil och Anaan eftersom firande av loy kratong fortsatte. Det var trevligt!

På måndagen gjorde vi lite ärenden och var sedan hembjudna till Oil och Anaan. Väldigt mysigt! Oil var volontär i Sverige för två år sedan och pratar både bra engelska och svenska. Efter så skjutsade de oss till busstationen för vi skulle vidare till Laos på vår visumresa. Det var en minibuss så vi packade in oss med 9 personer till varav de flesta var backpackers. Trångt som bara den och iskallt de första timmarna eftersom chauffören hade air condition i bott. Vi frös som bara den men fick till slut några timmars sömn iaf. När vi kom till gränsen började allt med att fylla i papper och så vidare. När vi passerat över till Laos åkte vi direkt till den thailändska ambassaden tillsammans med en australiensare och en amerikan. Vi kom fram tidigt på morgonen och det var ändå mycket folk så det blev en seg väntan. Men skönt när allting var klart! Då åkte vi in i staden och hade planer på att vara riktiga turister i Vientiane. Vi besökte ett tempel, tog fina foton vid floden och kom till något slags torn med mera.
Här började problemen! Jag hade under natten känt någon slags pirrande smärta i min högra fot och trodde att det var någon reaktion av nåt myggbett eller liknande. Under dagen fortsatte min ankel att svullna och bli alldeles röd! På kvällen hade jag så himla ont och kunde knappt gå men vi var fortfarande lika ovetande om vad det kunde vara för någonting. Jag hade ju inte "gjort" något speciellt! Så även om vi hade en mycket trevlig kväll på en restaurang blev det ganska tidigt tillbaka till guesthouset när jag inte kunde gå. Det var rätt töligt men även lite komiskt/ironiskt att jag även på denna visumresa lyckas bli sjuk eller skadad! Vi får se vad jag får nästa gång... ;)

Det syns lite dåligt men min högerfot var stor!

Nästa morgon var foten bättre men fortsatte att försämras i och med att man går runt överallt. Vi hämtade våra visum, vi fick 2+2 månader vilket är en så kallad "double entry", det är vi nöjda med. På ambassaden träffade vi amerikanen (typ 60-årsåldern) igen så vi samåkte till restaurangen i Thailand där vi skulle bli hämtade av minibussen kl. 20.00. Jag tror varken att jag eller Louise har träffat en människa som pratar så mycket om allting och ingenting. Det var helt galet! Jag trodde mina öron skulle trilla av efter ett tag men man vill ju inte vara otrevlig heller. Hur som helst blev det en 5 timmar lååååång väntan på restaurangen där även en fransk kille kom med in i bilden. Det går inte riktigt att beskriva hur det var men jag fick höra mycket konstigt. Knäppt var det men Louise och jag har rätt roligt åt den upplevelsen och allt som hände!

Utsikten från restaurangen vi väntade vid. På andra sidan ser man Laos.

Till slut kom bussen och vi hade tur att det bara var vi fyra + en trevlig spanjor som skulle åka med den till Thailand. Nu hade man till och med plats att ligga över sätena så jag sov rätt okej. På morgonen åkte vi direkt till sjukhuset i Chiang Mai så att de kunde kolla på min onda fot. Jag fick en ny antibiotika-kur eftersom de tror att det är en infektion så nu hoppas jag att det blir bättre fort. Det gör i alla fall inte alls lika ont längre, svullnaden har gått ner lite men men min fot är mer blå än röd nu så det ser ut som om jag har världens största blåmärke. Jättesnyggt!;)

Sen blev det en ny buss till Mae Sariang... lite trötta och slitna kom vi fram och på kvällen gick vi till hostlet även om vi inte direkt hade några lektioner. Istället hjälpte vi till med lite läxor och sånt. Det var roligt att träffa alla elever igen!

Igår hade vi också fått en jättefint adventspaket från min familj innehållande lite blandat. Man blir alltid så glad när man går till postkontoret och förstår att någonting väntar på en när de går bakom disken. Louise och jag fick godis (chokladkalendrar + gott och blandat), ljus, julservetter, tärnglitter och två röda bordstabletter. Mamma vet hur man får det adventsmysigt minsann även om det är lite annorlunda här! TACK och imorgon ska det pyntas :)

En annan sak som händer imorgon är att Louise och jag ska på vårat första karenbröllop. Vi har ingen aning om vilka som gifter sig men det är ganska vanligt här att man går även om man inte känner dem. Dessutom ska flera av våra elever sjunga en sång på bröllopet så vi känner ju dem och när vi var i kyrkan och alla repeterade så frågade de oss "Kommer ni imorn?". Det ser jag fram emot och man vet verkligen inte vad man kan förvänta sig mer än att det säkert kommer att vara väldigt olikt ett svenskt bröllop. Jag tror på en bra helg!

Ha det fint så hörs vi snart igen!

Okej någonting var knasigt så jag kunde inte lägga upp fler bilder i detta inlägg. Hoppas det funkar imorgon och tack till dig som orkade läsa min långa text ;) 

Man kan även kolla in Louise blogg http://louiselinneamaria.blogspot.com/2010/11/tva-dagar-i-laos.html som lyckades lägga upp bilder från vår Laosresa!  /johanna

Loy kratong

Denna helg firas det loy kratong och vi är Chiang Mai för att uppleva detta. Igår var vi på stan och kollade på en parad, var vid templet när de skickade upp ljusballonger och runt floden där människor lägger i blomstersaker med ljus i. Det är också jättemycket fyrverkerier och ståhej som jag kan tycka förstör stämningen litegrann men allting var ändå väldigt vackert att se på. Alla ljus mot himlen var så fint! Vi trängdes verkligen bland hur mycket folk som helst och firandet håller på ända fram tills måndag. Det var aningen svårt att sova eftersom smällandet höll på hela natten men det gick ändå bra till slut. Men egentligen; vad gör det? Det är ju inte varje dag man upplever detta!

Här kommer två bilder från Louise kamera (jag kanske laddar upp mer senare):

En sista sak! Igår köpte Louise och jag biljetter till Phuket den 28 december till 4 januari. Det kommer bli riktigt härligt och roligt att få fira nyår där med hennes familj :)

Ha det bra! 

Det var ett väldans farande...

...för imorn åker vi tillbaka till Chiang Mai igen, en cirka 3,5 timme lång busstur. Det är mycket på gång med firande av "loy kratong", träffa folk och sen vidare till Laos på måndag kväll. Då blir det 12 timmar buss men man åker i alla fall på natten så det är bra. Vi ska fixa våra visum och jag hoppas att det kommer att gå bra så att vi kan komma tillbaka till Mae Sariang så snart som möjligt. Det känns så dumt att åka ifrån eleverna igen men jag kan ju tyvärr inte hjälpa att jag blev sjuk sist när vi skulle iväg.

Idag hade jag lektioner med två killgrupper, det var roligt och gick bra! Efter så blev Louise och jag kvar nästan till kl. 22 på kvällen för att hjälpa några elever med sina engelskaläxor. Alltså jag säger bara; "sjukt, vilken svår nivå de har!". Det var nästan omöjliga saker för dem att klara av men de kämpar tappert varje kväll med sin stora mängd läxor. Jag beundrar dem verkligen för det! Vi gjorde vårat bästa för att hjälpa till och även om vi fattar så är det svåra att förklara för dem på thai, men jag tror att jag lyckades hyfsat till sist med hjälp av lite bildmålande, ordböcker med mera. När vi skulle gå sa några elever att de kommer att sakna oss och JA, jag kommer sakna dem med! Visst, vi har mycket roligt i Chiang Mai/Laos att se fram emot men man vill helst stanna och vara på hostlet nästa vecka. Alla elever är så härliga!

Dara vill att Phannara ska vara med på bild... :)

Men som jag sagt tidigare så går tiden rasande fort här i Thailand. Det gäller verkligen att ta vara på den så då tänker jag inte klaga för denna lilla nödvändiga trip (som ska bli kul) utan istället vara tacksam för möjligheten att vara här. Fantastiska möten med kulturen, underbara människor och en erfarenhet som kommer att ge mig så mycket.

Imorn åker vi som sagt så vi får se hur det blir med bloggandet under veckan, jag kan inte lova nåt! Ha en bra helg och må så gott! Vi hörs :)

Liten uppdatering

Hejsan!

Idag har vi varit duktiga och gjort klart våra ekonomiska redovisningar som ska skickas till equmenia varje månad. Det är ungefär lika kul som det låter... massa siffror, kvitton och kurser som man ska sortera och hålla på med men det fick lättare än första gången iaf. Vi kommer nog att vara proffs på ekonomi inom kort!

Vi belönade oss med att baka lite chokladbollar som vi har mumsat på nu när vi kom tillbaka från hostlet. Idag undervisade jag helt nya grupper eftersom förra tisdagen gick bort när svenskarna kom på besök. Jag hade killgruppen "The Lions" som är ganska nya och vi lekte räknelekar och gick i genom enkla hälsningsfraser. Det var väldigt roligt och gick bra! Efter dem hade jag "The Buffaloes" som är en utav de grupperna med de äldsta eleverna. Vi lärde oss bland annat att presentera oss själva samt gick igenom en del om familjen. Det var roligt och jag gillar att undervisa! Ibland tror jag att det ger mig mer än eleverna själva. Alla är verkligen underbara!

resultatet :)

Eftersom jag var sjuk förra veckan så stoppade det vår visumresa till Laos. Istället kommer vi att åka tillbaka till Chiang Mai redan nu på fredag för att delta i firandet av "loy kratong", en ljushögtid som man firar här i Thailand. Det kommer säkert att bli väldigt vackert att se på för tusentals människor skickar båtar med ljus på i floden. Man sänder även upp ballonger med ljus och så är det parader i staden. Det ska bli roligt att få se! Efter det är planen att åka till Laos på måndagen om inget oväntat händer... Vi får se men man vet liksom aldrig i detta land så det är bäst att inte planera för mycket! :)

Ha det så bra!

TOILET WAMAN

När jag och Louise åkte från Chiang Mai till Mae Sariang i lördags stannade vi på ett ställe där denna skylt satt. Man kan se alla möjliga roliga stavningar på saker och ting i detta land, det är rätt kul och lite charmigt :)

Söndag!

Hallå!

Idag så tänkte vi gå på Gudstjänst på elevhemmet som de har berättat för oss att de brukar ha men tydligen inte idag. När vi kom dit var det nästan helt tomt på elever så vi drog vidare till en kyrka där vi trodde att vi skulle hitta hela gänget men det gjorde vi inte. Det var bara några stycken av dem på den Gudstjänsten men det gick bra ändå, efter fick vi lunch och sen hade vi en chill eftermiddag.

Min cykel är just nu trasig för kedjan hoppar hela tiden men Louise och jag behövde ändå ner till stan för att köpa mat och annat. Så jag skjutsade henne på den fungerande cykeln och vi drog till marknaden och handlade. Jag kan inte säga att vi fick mindre blickar på oss idag, alla måste ha tyckt att det såg väldigt roligt ut och stirrade som bara den. Man kan bli aning irriterad på detta ibland och jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid att vara så uttittad. Det är verkligen en ovan situation!

Vid sju-tiden så drog jag min icke-fungerande cykel baklänges till elevhemmet eftersom hjulet stannar annars. När vi kom dit så är eleverna alltid snabba med att vilja fixa den och de är så hjälpsamma. Sist min cykel var trasig så tror jag att jag hade fem stycken killar som höll på och mixtrade med kedjan men nu ska iaf Apirak byta ut den så förhoppningsvis kommer den inte "hoppa" lika ofta.

Anledningen att vi åkte till elevhemmet denna söndagkväll var att det var "lek-tajm", något som eleverna själva håller i. Det var så roligt och även om vi inte riktigt fattade allting och kände oss lite som åskådare ibland så var det en väldigt härlig stämning med mycket skratt. Många av lekarna handlade just om att man skulle göra lite pinsamma saker! Det kunde vara sjunga, dansa, berätta vilken kille man gillar osv. Jag blev till exempel utsatt för sjungningen så det blev ett "bä bä vita lamm" framträdande. Vi hade väldigt kul och alla var liksom peppande och uppmuntrande mot varandra hela tiden när man skulle göra nåt. Det finns en sådan härlig gemenskap och stämning mellan alla här på elevhemmet. Det är som en liten familj på ca. 65 personer! :)

När jag kom hem skypade jag lite med familjen som är på farsdagsmiddag hos mormor och morfar. Just det! innan jag glömmer; Grattis Pappa! Hoppas du haft en riktigt bra dag! ;)

Imorgon är det ny vecka och jag ser fram emot att få undervisa igen! Mina elever är så underbara och jag gillar dem bara mer och mer för varje dag som går...

Hoppas ni haft en bra helg i Skåre med 150-årsfirandet! Stor kram till er alla :)

Bild på före detta sjukling

Hejsan!

Jag är frisk och på väg mot att återgå till "vardagen" som vi knappt hunnit komma in i men ändå. Tänkte bara visa detta från sjukhuset förra veckan. Det var så knäppt allting men jag måste dela med mig av denna bild. Kolla bara in den fantastiska blå pyjamasen, är jag inte söt? ;)

Skårekyrkan

Denna helg så är det jubileumshelg i Skårekyrkan för min hemförsamling fyller 150 år. Det känns faktiskt riktigt stort och jag önskar att jag hade kunnat vara där och firat det med alla. Jag är ju faktiskt en del i den väldigt speciella gemenskap som finns där, det är något att vara tacksam för. Skårekyrkan har betytt så mycket för mig och jag har så många underbara minnen därifrån! Idag går mina tankar dit och jag hoppas att de får en bra helg med många fina tillbakablickar genom åren samt inspiration och glädje inför framtiden. Vi står ju bland annat inför utmaningen med ombyggnad av kyrkan med mera, vilket känns väldigt roligt!

Skårekyrkans församling är fantastisk, så är det bara! :)

http://www.skarekyrkan.se/

Diagnos vätskebrist och lågt blodvärde

Hej!

Bloggandet har legat lite på hyllan ett tag på grund av sjukdom men nu tänkte jag ge er en uppdatering om läget.

Efter några mindre pigga dagar med feber åkte vi buss tidigt på söndag morgon från Mae Sariang till Chiang Mai och familjen Ernviks hus. När vi kom dit mådde jag inget vidare och Ulrika tyckte vi skulle ställa in kvällens resa till Laos eller i alla fall boka om biljetterna. Så blev det och på kvällen följde Otto med mig och Louise till sjukhuset för att kolla att jag inte hade denguefeber, malaria eller något annat konstigt men det hade jag inte. Jag fick dock massa antibiotika-tabletter men eftersom jag inte hade någon infektion så bestämde vi oss för att jag skulle vänta lite med pillrena och se ifall jag blev bättre ändå.

Jag var risig hela måndagen med magkramper, huvudvärk fast åtminstone ingen feber så vi bestämde oss igen för att ställa in Laos. En 12-timmar busstur och sen komma till en ny stad och fixa allting hade nog varit lite väl jobbigt.

På tisdagen hade jag en tid på sjukhuset igen om jag inte hade blivit frisk så Louise och jag åkte dit klockan 10. Det är verkligen inga svenska väntetider så jag kom nästan direkt till doktorn och man blir väl omhändertagen. Han ville lägga in mig direkt och ta fler tester men jag menade att det verkligen inte gick eftersom "mitt visum går ut idag". Istället åkte vi hem och till ambassaden efter att typ ha lovat att komma tillbaka när vi fixat visumen (vi fick en månad till). Jag tror han var lite orolig för utlåtandet var "you look very weak" och jag har märkt att de är lite överkänsliga här i Thailand.

När vi kom tillbaka till sjukhuset blev jag direkt uppskickad på ett rum. Jag fick en jättesöt blå pyjamas ;) haha det får bli en bild senare. Det kom massa sjuksköterskor, andra personer och doktorn igen och de frågade igen alla miljoner frågor. Varför jag inte hade tagit medicinen var nog en gåta för dem men det var lite kul. Jag fick ta flera prover och de satte in dropp. Vi ringde Otto för att han skulle komma och hjälpa oss med att få dem att förstå allting (bland annat att jag inte ville sova kvar). Han kom lagom till att provsvaren kom och det var en utskrift på nästan 1 meter :) Det var toppen att han kunde förklara allting och det visade sig att jag var uttorkad och hade några värden som var lite låga. Att komma hem samma dag verkade dock omöjligt eftersom jag skulle ha droppet hela natten så det var bara finna sig. Louise stannade med mig som tur var!

Idag fick jag äntligen komma hem i fall! Vi var där drygt ett dygn men det kändes som en evighet, man blir så uttråkad och rastlös liksom. Nu ska jag vila, dricka, äta, ta min medicin och förhoppningsvis återhämta mig fort! Jag känner mig redan lite piggare så jag hoppas det går åt rätt håll nu.

Till sist Tack Louise som stått ut med tråkiga dagar, en hård säng, "finns i sjön" med mera. Jag är glad som har dig vid min sida! Tack också Otto och Ulrika som hjälper oss med så mycket (utan dem hade vi nog varit i Laos nu vilket alltså inte hade varit så bra).

Så det var nog allt just nu men jag skriver snart igen fast nu ska jag sova. Ha det fint och må bra! Kram Johanna

Sjuk

Jag har just nu inte mina bästa dagar i Thailand då jag ligger med feber, huvudvärk och allmänt ont i kroppen. Det började igår morse efter en natt med dålig sömn som jag upptäckte att jag hade lite feber men jag tog alvedon och tänkte att det går väl över. Vi skulle nämligen besöka ett flyktingläger och det ville man ju inte missa. Det var krokiga och dåliga vägar som vi åkte ca. 2,5 timmar så jag blev knappast bättre utan var tvungen att sova när vi var framme och vi bestämde oss för att åka hem till Mae Sariang istället för att sova i byn.

Idag vaknade jag med 39,6 i feber och mår som sagt inte toppen så det blir ingen undervisning för mig ikväll. Det är verkligen dålig timing att bli sjuk på för imorgon ska vi till Chiang Mai och på söndag till Laos eftersom våra visum går ut. Jag hoppas att jag piggnar till och blir frisk innan dess!

Besök från Sverige

Hejsan!

Som jag kanske nämnt tidigare så skulle det idag komma en grupp människor från Sverige till Mae Sariang. Det var alla åldrar, ung som gammal och tillsammans var de runt 35 stycken. Det som var lite speciellt för mig var att familjen Flodberg var med. Väldigt roligt med personer som man (nästan) känner och har något gemensamt med. De var även de som hade med sig paketet från familjen Jonsson, åter igen Tack! Otto och Ulrika Ernvik ansvarar för gruppen och de kommer att hålla i aktiviteter för dem under 10 dagar. Jag är säker på att de kommer att få en oförglömlig resa genom alla upplevelser och möten här i Thailand.

Att de skulle komma hade inte gått någon på hostlet obemärkt. De är så himla söta och har verkligen förberett för att svenskarna ska få det så bra som det bara är möjligt denna kväll. Det bjöds på extra god mat och dagen till ära hade alla elever klätt sig i sina finaste karenkläder. Klassrummet var ommöblerat och fixat med stolar till alla inför andakten som var jättefin. Jag skulle sammanfatta det med två ord; tacksamhet och glädje. De är väl medvetna om att tack vare stöd från Sverige så har de möjlighet att gå i skolan och få utbildning. Eleverna sjöng för sina gäster och några uttryckte sig i ord och genom bön hur tacksamma de var. Det var sann glädje och det var fantastiskt att få vara med!

Efter andakten fanns det tid att umgås och de fick öva sin engelska och hälsa på människorna. Det blev en massa fotande och våra elever ville ta kort ihop med de svenska barnen och tonåringarna. Jag och Louise fotade som galningar! Tjejerna tyckte killarna "looked very handsome" ;) Efteråt så fick alla svenskar med sig ett gosedjur som minne där de hade sytt på en text "To think of Mae Sariang hostel year. 2010". Alla var så entusiastiska och de hade ansträngt sig till max för en göra det så bra det bara kunde för svenskarna och jag lovar att de lyckades verkligen. Alla var nöjda och jag tror svenskarna hade kunnat stanna där ännu lääängre...




 

Idag insåg man vad mycket det betydde för dem att svenskarna kom till elevhemmet. Det uppskattades så mycket och det här kommer kidsen att leva på länge. Det känns som att även vi kom närmare alla elever idag, lite av blygheten försvann och de flesta var väldigt framåt vilket var roligt att se. På något sätt blev man lite stolt, det är ju ändå "våra ungar" som är alldeles underbara! :)

TACK TACK!

Tjoho! Idag fick jag paket av underbara familjen Jonsson! De känner mig allt för väl och jag blev så glad :) Det blir att titta på världens bästa Pip-Larssons någon dag, så himla mysigt men just nu sitter jag och Louise och njuter av smaken av salt lakrits... Inte alls fel!

Jag låter dessa bilder beskriva min lycka:

Saknar er massor, kramar!

Här bor jag!

Ni vet att jag gillar hälsningar och vill man göra mig väldigt glad får man jättegärna skicka ett brev (gärna med lite saltlakrits i ;) till Thailand! Allting tas tacksamt emot och nu finns i alla fall möjligheten för här kommer min adress:

Johanna Nilsson
11/3 M 13 Bankad
Mae Sariang
Mae Hong Son 58110
Thailand