21 dagar kvar

Jag kan tänka mig att några av er läsare redan vet om det men jag kom på att jag inte har gått ut officiellt med "nyheten". Det är nämligen så att jag väntar besök och det är inte vilka som helst! Den 21 februari (om exakt 3 veckor) så kommer mamma, Jennie och mormor hit till Thailand.

Det känns lite overkligt och jag kan inte fatta det men det ska bli så roligt att delar av min älskade och oerhört saknade familj kommer för att hälsa på mig! Jag har varit borta så himla länge nu och ser verkligen fram emot att få se och krama om dem. Behöver jag säga att jag längtar?! :)

Jag saknar er (och många andra) väldigt mycket!

Kalasbra helg!

Hejsan!

Här är allt bra, värmen har slagit till så nu känns det att det är på väg att bli sommar. Jag tycker verkligen det är märkligt i detta land, man byter liksom årstid över en natt. Det gick från kallt ena dagen till svettningar under nästa, och då har vi ändå inte alls kommit till den värsta perioden. Jag ser inte jättemycket fram emot april/maj när det kommer hålla sig runt +40°C och torrt som bara den... Men vi ska väl överleva det också!


I helgen så var vi i Sop Moei igen, det är rätt mysigt och trevligt men jag var ändå inte jättepepp innan. Den främsta anledningen som jag tänkt nu i efterhand är att man inte känner sig riktigt hemma och att det är för lite tid för att man verkligen ska kunna få möjligheten att göra det. Eftersom vi bara åker dit kanske varannan helg så känns det svårt att ge det en ärlig chans, att lära känna barnen (bland annat kunna deras namn) och lära sig vad de tycker om med mera. Det blir lite som att börja om från noll (typ första tiden i Mae Sariang), då alla behandlade en med världens respekt, okej det gör de såklart fortfarande men nu har man iaf börjat få bort stela "lärar-elevroller" och vi skojar och skrattar med varandra mest hela tiden :)

Det kan verka underligt att skriva om det här med respekt som något negativt men det är faktiskt en av de saker som har varit mest ovant och svårast att anpassa sig till. I den här kulturen spelar ålder generellt väldigt stor roll och man förväntas som yngre att vara otroligt artig, lyssna på vuxna, hälsa fint (vaja) och hjälpa till med det mesta med mera. Vi som "vita" skulle nog vara otroligt gamla i thai-ålder om man tänker utifrån hur de är mot oss. Det är bland annat självklart att de ska diska våra tallrikar men nu lyckas vi ganska ofta få göra det själva (något vi är såå nöjda med). Min syster sa nyss "kan ni inte bara säga till dem att de inte behöver vara så artiga?".. Man kan ju tycka att det skulle vara enkelt men det funkar inte riktigt så tyvärr. Det är en balansgång, för samtidigt som man verkligen uppskattar deras vänlighet och hjälpsamhet vill jag ibland vara lite "jag kan själv".

I Sop Moei är de som sagt väldigt små och blyga och vi är nya så där blir vi behandlade som drottningar, barnen typ bugar sig när de går förbi en. En liten flicka råkade stöta till min fot jättelite och hon sa förlåt flera gånger och såg helt skärrad ut samtidigt som hon "vajade". Jag fick säga att det verkligen inte gjorde nåt så jag hoppas att hon förstod det!

I alla fall hade vi lekar och engelskalektion med eleverna precis som sist och på det stora hela tycker jag att det blev lyckat, det är som sagt svårt när man har en större grupp och inte känner dem, språket är också svårare med dem. De pratar nämligen helst karen med varandra och av det fattar vi ju inte ett ord.

Stoj och stim

Koncentrerade elever

De fotade gärna tillsammans med oss :)

Idag har vi varit på hostlet i Mae Sariang på Gudstjänst och till min stora glädje såg jag att gitarren hade kommit som Skåre SMU har samlat in pengar till. Det var väldigt roligt och jag pratade lite och berättade om det hela för eleverna. De är väldigt nöjda över gåvan och en kille sa till och med till mig att "han älskade den nya gitarren". Jag är stolt över er och det är fantastiskt att ni har varit med och skänkt något fint till människor som kommer att få så stor glädje av det. Stort TACK!

Apidek, Sittichai och den sprillans nya gitarren till höger!

På kvällen var det åter igen dags för lekar och denna gång hade vi blivit tillfrågade att ha hand om det. Det var kul och uppskattat! Vi körde bland annat tidningsleken, några stafetter, "ha kort mellan t.ex. hand-knä" och en slags bollek där de sex personerna som förlorade var tvungna att dansa "fågeldansen". De älskar verkligen lekar där man tvingas göra något pinsamt och detta var en ganska lagom pinsamnivå. Jag och Louise fick ju visa också, något som var väldigt underhållande! Vi har dock inte alltid samma syn på vad som är pinsamt, ofta kör de lekar där till exempel en tjej måste gå fram till en kille och säga "I love you". Inte så hemst tycker vi när man vet att det inte är på riktigt men de vill helst sjunka genom jorden, medan alla andra typ kiknar och viker sig dubbelt av skratt. Haha, kul tycker vi! :D

När lekandet var över så delades det ut lite kakor och juice och vi sjöng "happy birthday" för födelsedagsbarnet. Idag var nämligen en lite speciell dag för Nong Book fyllde 1 år i torsdags men firades idag. Karener firar inte födelsedagar så mycket har vi märkt men idag var det lite i alla fall och det var trevligt!

Grabbgänget softar ;)

Jag med min favorit-ettåring! :)

Men med eller utan födelsedagsfirande så måste jag ändå säga att söndagar är en utav de roligaste dagarna i veckan. Det händer mycket, vi får hänga på elevhemmet och göra mycket skoj, vi har lekkvällar och alla är på toppenhumör!

Nu taggar jag inför en ny vecka, imorn behöver jag tvätta bland annat och sen får vi se vad som händer!

Ha det gött :)

GRATTIS Pappa och Morfar på eran födelsedag! Hoppas ni får en fin dag!

Vi hörs snart! Kram :)

Tillbakablickar!

Hej!

Oj, mycket har hänt sen sist jag skrev så här kommer ett sjukt långt inlägg!

19/1
Vi hade besök av Andrea och hennes systrar som var equmeniapraktikant i Thailand förra året. Det var väldigt trevligt och det var så fint att se alla möten mellan henne och eleverna, man blev helt lycklig!

20-21/1
Vi begav oss iväg för att få våran stämpel i passet och lösa allt det praktiska med visumen. Eftersom vi har ett så kallat "double entry" så skulle vi inte behöva söka ett helt nytt utan bara gå över gränsen till Burma. Lätt som en plätt! Närmaste gränsstad, Mae Sot, ligger dock en bit bort så vi satt 7 timmar på en Song Taew (typ flakbil med tak) åkandes på riktigt krokiga och dåliga vägar. Det var dessutom iskallt för att det blåste så himla mycket! När vi kom fram stötte vi dock på första problemet, gränsen var stängd. Trots att vi hade hört med vår ansvariga innan att det inte skulle vara något problem att gå över! Jag fick seriöst en chock och ville bara lägga mig ner och gråta. Louise och jag får lite smått panik och jag var så arg inombords, det kändes som om allt var emot en. Det faktum att man var trött och hungrig gjorde inte riktigt saken bättre heller.

Hur som helst så finns det inte så mycket vi kan göra, vi försöker ta oss tillbaka till Mae Sariang redan samma dag men det går inga fler Song Taews. Till råga på allt så hade vi glömt våran mobil hemma så vi springer mellan en telefonkiosk och ett internetcafé i desperata försök att nå våran handledare Ulrika för lite kloka råd. Det finns nämligen lite olika alternativ på hur vi kan göra men vi har svårt att själva se vad som är bäst (då kändes allt lite hopplöst).

Kvällen spenderar vi på lite olika restauranger för att tiden gick så otroligt sakta. Det kändes verkligen som om vi var fast där och aldrig skulle komma därifrån. Mae Sot är också den skummaste staden jag har besökt i Thailand, jag vet inte riktigt varför men det var de intrycken man fick.

Vårat tredje lilla problem hör ihop med att vi glömde mobilen, vi har ingen väckarklocka! Och vi ska upp klockan 6 nästa dag för att ta Song Taewn tillbaka till Mae Sariang. Lösningen blir att sova i skift så jag sover mellan kl. 0-3 och Louise mellan 3-6... Situationen var så himla knäpp och innan vi somnade flummade vi ut lite med diverse filmer! (jag tror inte att de kommer att läggas ut ;) I alla fall så satt man där mitt i natten och försökte fördriva tiden med att läsa, spela sudoku, skriva dagbok och äta chips. Oerhört underhållande! ;)

Nästa morgon börjar färden hem, det händer en massa konstiga saker. Vi är bland annat de enda "farangerna"(vita) så vi är hela tiden utstirrade. Vi blir stoppade av militären. Karener går av och på mellan byarna, någon slänger upp en gris i en säck, valpar i en påse, en annan ett träd på flaket och en tant har en död höna i sin väska. Kvinnorna sitter och röker pipa och tuggar någon slags tobak. Som mest var vi 22 stycken på flaket, jag lovar er att det är trångt när man är 10 men de klänger sig fast utanför! Inga problem! Som sagt det var en helt galen resa, dock lika lång och iskall som när vi åkte dit!

Det var iiiiiskaaaaaallt! Brrrrr :)

Utanför ett flyktingläger - Mae La

Väl hemma packar vi om lite, hämtar vår mobil och beger oss sedan för att ta bussen mot Chiang Mai. Vi brukar åka en rätt så bekväm van men denna gång är den full. Så är även den stora bussen när den kommer men vi får i alla fall sitta i mittgången. Jag sitter nästan 3 timmar, inklämd mellan stolarna på golvet och Louise på en pall bakom mig. Efter halva tiden byter vi men resan tog ändå nästan 5 timmar för att bussen körde så otroligt sakta, det var så himla jobbigt och segt! I Chiang Mai sover vi en natt hos Ernviks.

22/1
Idag ska vi då försöka lyckas att gå över gränsen till Burma och få våran nödvändiga stämpel i passet. Vi går upp tidigt och åker norrut mot Mae Sai, inklämda i en van tillsammans med 15 andra med samma mål. Jag och Louise får inte ens sitta bredvid varandra utan jag hamnar bredvid två amerikaner (storleken större), skönt att jag fick sitta på halva mitt säte i alla fall. Efter en ca. 5 timmars resa kommer vi fram vid lunchtid och chauffören säger att vi ska komma tillbaka till bussen kl. 13. Man skyndar sig att gå igenom passkontrollerna, vi är i Burma 15 minuter, betalar 1000 baht och promenerar tillbaka. Värt! När vi är klara med visumgrejset inser vi att klockan är 13 och vi har inte ens hunnit äta eller gå på toa. Vi bryter dock tidsregeln lite och stressar vidare för att vi måste få i oss något innan vi åker igen. Nödlösningen blir 7eleven, alltid något ätbart!

Vi promenerade in i Burma... ...och vi gick tillbaks!

Sen är det 5 långa timmar tillbaka mot Chiang Mai och vi pausar inte förens efter kanske 4. Då var det så himla varmt i bussen så skönt att komma ut och andas lite. När vi är framme i Chiang Mai tar vi första bästa guesthouse och är båda helt slut... Lite mat och sen somnar vi gott kan jag lova!

23/1
Vi tar en välförtjänt sovmorgon och vaknar ca. 12.30 :) Sen har vi bestämt att vi ska träffa Free, som vi hade som thailärare innan vi åkte till Thailand. Vi åker hem till hennes föräldrars hus och träffar även hennes syster som också bor i Sverige. Det var väldigt trevligt!

Free och Em

På kvällen träffade vi också Louise kusin David och hans två kompisar. Han var volontär i Thailand för två år sedan så nu var de här på semester och hälsade på. Vi hade en trevlig kväll med middag, shopping på nattmarknaden och fiskspa(!). Man stoppar ner fötterna i ett litet akvarium och så kommer fiskarna och "käkar" på ens fötter. Det kittlades helt galet och man kan ju undra varför man gör detta? Funktionen är iaf att det tar bort döda hudceller och man får lena fossingar. Det funkade nog hyfsat ändå och det var rätt kul :)

Vi flummade ut lite när vi insåg att vi köpt byxor och t-shirtar
i tvärtom färg liksom... Det var rätt kul och inte meningen
först! Nu har vi iaf turist-t-shirtar från Thailand med... :)

24/1
Vi gjorde alla matinköp (saker som inte finns i Mae Sariang) och ärenden, sen hade vi ett möte med Ulrika innan vi åkte hem efter lunch. På kvällen gick vi till elevhemmet och det var jätteroligt att se alla igen! Vi hade inte hunnit planera några lektioner men hade med lite bilder. Det har nästan blivit en tradition för de gånger vi varit i Chiang Mai så framkallar vi våra foton. Alltid lika uppskattat! Idag så visade vi även den filmen för grabbarna som jag senast la upp på bloggen. Vi var lite osäkra, skulle de tycka att det var alldeles för pinsamt?! Men det gick bra! De tyckte det var jättekul och skrattade gott åt sina danser med mera. Nu vill de att vi ska göra fler filmer men först så måste vi ha mer material. Men det bådar ju gott för framtida klipp på bloggen! :)

Nu är vi i alla fall hemma och det är så skönt! Jag är verkligen trött på allt resande, det har varit otroligt jobbigt men jag är glad att vi har varandra när det är kämpigt. Louise är en fantastiskt fin vän, som jag är glad att jag är i Thailand med.

Och efter dessa dagar har jag nu lovat att aldrig mer klaga på en bilresa i Sverige igen. Karlstad-Stockholm är ju ingen distans, raka vägar och bekväma resor!


Tack du som orkade läsa världens längsta inlägg!

Vi hörs snart igen, kram Johanna

Stämpel -check!

Hej!

Äntligen har vi våran stämpel i passet efter mycket om och men. Visumgrejer verkar inte riktigt vara vår grej, helt klart. Alltid händer det något så det krävs ett längre inlägg för att berätta om allt detta men jag tänkte bara uppdatera läget lite kort. I alla fall så har det har blivit sjukt mycket resande de senaste dagarna, vi är trötta, jag är förkyld men vi mår okej!

Nu sitter vi på ett guesthouse i Chiang Mai och ska snart ut och äta. Imorn ska vi förhoppningsvis träffa Louise kusin och Free som vi hade som thailärare i Stockholm. Sen på måndag blir det lite matinköp och ett möte innan vi åker tillbaka till Mae Sariang.

Vi hörs när jag är hemma igen, Ha det fint tills dess!

Typ samma film fast ändå inte... :)

Louise och jag är dreamteam på att redigera, så sjukt kul! Det är typ samma klipp som igår men nu har vi upptäckt lite mer finesser och lagt ner lite mer tid för att få filmen bra! Du vill inte missa detta! ;)

Film

Hallå!
Nu har jag försökt mig på detta med att redigera för att kunna lägga upp en film. Jag behöver nog lite mer träning men har i alla fall lyckats få ihop något. Så här kommer lite klipp från igår kväll då killarna minst sagt släppte loss, det var galet roligt! :)

Vi hörs snart igen!

Leka, leka och leka lite till :)

Hejsan!

Vi har haft en bra helg med mycket roligt! Jättemånga bilder har tagits så tänkte inte skriva så långt utan istället lägga upp en massa sköna kort!

I fredags åkte vi till Sop Moei, där ett annat elevhem ligger. Tanken är att vi ska komma dit vissa helger och undervisa i engelska samt leka med barnen. De är i åldrarna 9-12 år och var ganska blyga men även väldigt nyfikna på oss. I alla fall så har vi spelat volleyboll, lekt lekar, bland annat pepparkakskull, tunnelstafetter och "ett, två tre, röda lyktan" eller som den nu heter "one, two, three, Stop!".

Sop Moei

Jättesöta små barn som vi lekte med

Leka leka leka

Idag har vi varit nästan hela dagen på hostlet. Det började med Gudstjänst kl. 10.30, sen spenderades tiden efter lunch till bland annat volleybollspelande, "översättning" av sånger (fonetiskt så att vi kan lära oss dem), fotande och allmänt gött häng med elever. Sen skulle vi åka hem för att äta och direkt efter det åkte vi tillbaka till hostlet igen för deras söndagslekar, det är en trevlig liten tradition. Idag frågade de även oss om vi hade några lekar så vi körde "samuraj" och några stafetter. Det blev lyckat och vi hade kul!

Efteråt så var alla på toppenhumör och killarna var bland annat helt galna, positiv bemärkelse! De spexade och dansade och vi har även lyckats fånga rätt mycket på film så nu ska jag och Louise snart försöka redigera ihop nåt. Jag hoppas att det kommer att gå att ladda upp så småning om men här är i alla fall några bilder!

http://equmeniapraktikant.wordpress.com/

Ha det fint så länge!

Okej...

...dags för ett blogginlägg tror jag trots att jag har lite brist på fantasi. Det kanske kommer nu när jag börjar att skriva...

Nu och de senaste dagarna har jag varit väldigt förkyld, sitter här med en kopp te och fryser. Åter igen har det blivit jättekallt på kvällarna och mornarna. I alla fall så har vi haft engelskaundervisning på elevhemmet som vanligt och det är typ alltid roligt även om planera inte alltid är lika kul. Det kan kännas som om man har noll idéer och man bara saknar kreativitet och inspiration. Hur som helst så får man ihop det och det blir som jag sa nästan alltid kul när man undervisar. Ibland känns det dock som eleverna sitter med sina block och pennor för vår skull och inte att vi undervisar för deras. Man undrar, kan jag lära dem något? Hjälper jag dem och gör nytta eller "tar" jag bara av deras tid när de har berg av läxor att göra. Oftast kommer de troget och vill lära sig engelska och såklart gör det en glad men allt är upp och ner. Det är inte alldeles enkelt men man kan känna sig otillräcklig fastän man trivs och har jätteroligt med eleverna.

Tid är något vi har rätt mycket av just nu och den övergången blev ganska konkret. Vi gick från december, då det var något konstant med julspel, firanden i byar och lite stress till januari då det var tillbaka till engelskaundervisning och vardagen. Först kände jag mig riktigt peppad på att få allt som vanligt igen men i denna lilla sömniga stad kan man snabbt bli rastlös. Jag är verkligen van vid att i Sverige ha tusen saker på gång samtidigt och det gillar jag! Här i Thailand gör man allt i ett helt annat tempo och dagens grej för oss kan vara att vi ska gå till postkontoret, handla mat på marknaden eller tvätta. Dagarna går ju också till att planera lektioner såklart men överlag är det sjukt lugnt! När jag blir frisk ska jag i alla fall börja träna och nu kommer vi att börja jobba lite helger också så det blir nog bra.

Imorgon bär det alltså iväg till Sop Moei, ett elevhem där det bor barn ungefär 10-12 år. Vi får se vad som händer, kanske lite lekar eller lite "engelskalektioner" men jag har en känsla av att de kommer att vara ganska blyga för vi har inte träffat dem så mycket. Än mindre haft hand om någonting men det ger sig nog!

Idag gjorde jag någonting riktigt roligt på elevhemmet! Ni som känner mig väl kan gissa vad som gjorde mig lycklig. Jo... jag spelade VOLLEYBOLL med flera av eleverna! Det var faktiskt första gången för i måndags inhandlade jag och Louise en ny till dem (deras nyaste boll hade redan gått sönder) så det fick bli en lite sen julklapp. Idag passade vi runt i ring och fler och fler anslöt till gänget och jag måste säga att jag blev imponerad av dem. De var riktigt duktiga och det var superkul! Man fick så där härligt ont på underarmarna som man får när man inte har spelat på väldigt länge... idag gjorde det mig ingenting och jag hoppas att vi snart kommer att kunna spela igen :)

Jag har tyvärr inte så många roliga bilder men lovar att fota lite mer och snart lägga upp... Ha det så bra! Kramar Johanna

Hemma

Yes! Jag är tillbaka i Mae Sariang efter några sköna dagar vid havet..

Igår hade vi ett möte i Chiang Mai med de praktikanterna som ska åka från Thailand till Sverige. Det var roligt att få berätta lite om traditioner och sånt som är bra att veta. Man reflekterade verkligen över saker som vi tyckte var konstigt när vi kom hit och fick tänka tvärtom liksom. Hur som helst kändes det väldigt lyckat, de fick även träffa en karen som redan varit i Sverige som volontär så jag tror de fick svar på några av sina funderingar. De åker om mindre än två veckor och det känns lite knäppt (men roligt) att vi sen kommer att träffa dem i Sverige när vi kommer hem i maj.

Sen åkte vi en 4 timmar lång bussresa till Mae Sariang. Det kändes som en evighet denna gång annars tycker jag inte att resan brukar vara så hemsk men igår gick det verkligen segt. När vi väl var framme ville vi skynda oss till elevhemmet för att det inte skulle bli för sent. Vi var hungriga men cyklade iväg med varsin knäckebrödsmacka i handen och mötte alla glada barn igen. Åh, det var verkligen roligt att träffa dem! Vi hade med massa bilder som vi framkallat i Chiang Mai från alla julfiranden under december. Alla elever kollade förtjust i de små albumen och vissa frågade till och med om de fick köpa utvalda bilder. Vi försökte förklara att det var till för att alla skulle kunna kolla så att det inte gick och jag tror de förstod det till slut :)

Idag har vi varit vid marknaden, handlat mat och gjort lite andra ärenden. På eftermiddagen planerade vi engelskalektioner men tyvärr blev det inget för mig på kvällen. Aphirak förklarade när vi var där att eleverna har många prov imorn så att vi inte kan undervisa idag. Efter ett tag fattar vi att det inte gäller alla utan bara de äldsta eleverna så Louise lyckas i alla fall ha lektion. Killarna som jag skulle ha hade heller inga prov men i virrvarret så blev det inte så. Istället så var de var på riktigt grabbhumör och brottades, voltade, breakdancade, skojade och var helt galna i klassrummet. Det var rätt kul stämning så jag tänkte att det passade bättre med lite lekar istället! Vi körde några styrkelekar och jag lyckades även förklara den berömda "samuraj". Kvällen blev lite annorlunda än vad jag hade tänkt men väldigt rolig och med mycket skratt! :)

Senare var det dags för dagens grej; jag hade en inbokad skype-tid med Skåre! Japp, tro det eller ej. Idag är det nämligen missionsfest i kyrkan och jag skulle få vara med på en kort intervju. Det var så roligt att få se början av Gudstjänsten och man kände sig hemma direkt. Sen blir man så glad när människor säger så fina saker om en, jag har verkligen ett jättebra stöd från min församling. Det värmer och jag är så tacksam. I alla fall så gick det bra, man kommer på att det finns hur mycket som helst att berätta men man ju inte tjata öronen av folk heller. Men känner man sig intresserad av att veta mer så är man alltid välkommen att kontakta mig! Det gör mig bara glad :)

Hoppas ni som var där hade en trevlig missionsfest och alla ni andra en bra kväll! Ha det fint!