Besök från Sverige

Hejsan!

Som jag kanske nämnt tidigare så skulle det idag komma en grupp människor från Sverige till Mae Sariang. Det var alla åldrar, ung som gammal och tillsammans var de runt 35 stycken. Det som var lite speciellt för mig var att familjen Flodberg var med. Väldigt roligt med personer som man (nästan) känner och har något gemensamt med. De var även de som hade med sig paketet från familjen Jonsson, åter igen Tack! Otto och Ulrika Ernvik ansvarar för gruppen och de kommer att hålla i aktiviteter för dem under 10 dagar. Jag är säker på att de kommer att få en oförglömlig resa genom alla upplevelser och möten här i Thailand.

Att de skulle komma hade inte gått någon på hostlet obemärkt. De är så himla söta och har verkligen förberett för att svenskarna ska få det så bra som det bara är möjligt denna kväll. Det bjöds på extra god mat och dagen till ära hade alla elever klätt sig i sina finaste karenkläder. Klassrummet var ommöblerat och fixat med stolar till alla inför andakten som var jättefin. Jag skulle sammanfatta det med två ord; tacksamhet och glädje. De är väl medvetna om att tack vare stöd från Sverige så har de möjlighet att gå i skolan och få utbildning. Eleverna sjöng för sina gäster och några uttryckte sig i ord och genom bön hur tacksamma de var. Det var sann glädje och det var fantastiskt att få vara med!

Efter andakten fanns det tid att umgås och de fick öva sin engelska och hälsa på människorna. Det blev en massa fotande och våra elever ville ta kort ihop med de svenska barnen och tonåringarna. Jag och Louise fotade som galningar! Tjejerna tyckte killarna "looked very handsome" ;) Efteråt så fick alla svenskar med sig ett gosedjur som minne där de hade sytt på en text "To think of Mae Sariang hostel year. 2010". Alla var så entusiastiska och de hade ansträngt sig till max för en göra det så bra det bara kunde för svenskarna och jag lovar att de lyckades verkligen. Alla var nöjda och jag tror svenskarna hade kunnat stanna där ännu lääängre...




 

Idag insåg man vad mycket det betydde för dem att svenskarna kom till elevhemmet. Det uppskattades så mycket och det här kommer kidsen att leva på länge. Det känns som att även vi kom närmare alla elever idag, lite av blygheten försvann och de flesta var väldigt framåt vilket var roligt att se. På något sätt blev man lite stolt, det är ju ändå "våra ungar" som är alldeles underbara! :)