Det var ett väldans farande...

...för imorn åker vi tillbaka till Chiang Mai igen, en cirka 3,5 timme lång busstur. Det är mycket på gång med firande av "loy kratong", träffa folk och sen vidare till Laos på måndag kväll. Då blir det 12 timmar buss men man åker i alla fall på natten så det är bra. Vi ska fixa våra visum och jag hoppas att det kommer att gå bra så att vi kan komma tillbaka till Mae Sariang så snart som möjligt. Det känns så dumt att åka ifrån eleverna igen men jag kan ju tyvärr inte hjälpa att jag blev sjuk sist när vi skulle iväg.

Idag hade jag lektioner med två killgrupper, det var roligt och gick bra! Efter så blev Louise och jag kvar nästan till kl. 22 på kvällen för att hjälpa några elever med sina engelskaläxor. Alltså jag säger bara; "sjukt, vilken svår nivå de har!". Det var nästan omöjliga saker för dem att klara av men de kämpar tappert varje kväll med sin stora mängd läxor. Jag beundrar dem verkligen för det! Vi gjorde vårat bästa för att hjälpa till och även om vi fattar så är det svåra att förklara för dem på thai, men jag tror att jag lyckades hyfsat till sist med hjälp av lite bildmålande, ordböcker med mera. När vi skulle gå sa några elever att de kommer att sakna oss och JA, jag kommer sakna dem med! Visst, vi har mycket roligt i Chiang Mai/Laos att se fram emot men man vill helst stanna och vara på hostlet nästa vecka. Alla elever är så härliga!

Dara vill att Phannara ska vara med på bild... :)

Men som jag sagt tidigare så går tiden rasande fort här i Thailand. Det gäller verkligen att ta vara på den så då tänker jag inte klaga för denna lilla nödvändiga trip (som ska bli kul) utan istället vara tacksam för möjligheten att vara här. Fantastiska möten med kulturen, underbara människor och en erfarenhet som kommer att ge mig så mycket.

Imorn åker vi som sagt så vi får se hur det blir med bloggandet under veckan, jag kan inte lova nåt! Ha en bra helg och må så gott! Vi hörs :)