Diagnos vätskebrist och lågt blodvärde

Hej!

Bloggandet har legat lite på hyllan ett tag på grund av sjukdom men nu tänkte jag ge er en uppdatering om läget.

Efter några mindre pigga dagar med feber åkte vi buss tidigt på söndag morgon från Mae Sariang till Chiang Mai och familjen Ernviks hus. När vi kom dit mådde jag inget vidare och Ulrika tyckte vi skulle ställa in kvällens resa till Laos eller i alla fall boka om biljetterna. Så blev det och på kvällen följde Otto med mig och Louise till sjukhuset för att kolla att jag inte hade denguefeber, malaria eller något annat konstigt men det hade jag inte. Jag fick dock massa antibiotika-tabletter men eftersom jag inte hade någon infektion så bestämde vi oss för att jag skulle vänta lite med pillrena och se ifall jag blev bättre ändå.

Jag var risig hela måndagen med magkramper, huvudvärk fast åtminstone ingen feber så vi bestämde oss igen för att ställa in Laos. En 12-timmar busstur och sen komma till en ny stad och fixa allting hade nog varit lite väl jobbigt.

På tisdagen hade jag en tid på sjukhuset igen om jag inte hade blivit frisk så Louise och jag åkte dit klockan 10. Det är verkligen inga svenska väntetider så jag kom nästan direkt till doktorn och man blir väl omhändertagen. Han ville lägga in mig direkt och ta fler tester men jag menade att det verkligen inte gick eftersom "mitt visum går ut idag". Istället åkte vi hem och till ambassaden efter att typ ha lovat att komma tillbaka när vi fixat visumen (vi fick en månad till). Jag tror han var lite orolig för utlåtandet var "you look very weak" och jag har märkt att de är lite överkänsliga här i Thailand.

När vi kom tillbaka till sjukhuset blev jag direkt uppskickad på ett rum. Jag fick en jättesöt blå pyjamas ;) haha det får bli en bild senare. Det kom massa sjuksköterskor, andra personer och doktorn igen och de frågade igen alla miljoner frågor. Varför jag inte hade tagit medicinen var nog en gåta för dem men det var lite kul. Jag fick ta flera prover och de satte in dropp. Vi ringde Otto för att han skulle komma och hjälpa oss med att få dem att förstå allting (bland annat att jag inte ville sova kvar). Han kom lagom till att provsvaren kom och det var en utskrift på nästan 1 meter :) Det var toppen att han kunde förklara allting och det visade sig att jag var uttorkad och hade några värden som var lite låga. Att komma hem samma dag verkade dock omöjligt eftersom jag skulle ha droppet hela natten så det var bara finna sig. Louise stannade med mig som tur var!

Idag fick jag äntligen komma hem i fall! Vi var där drygt ett dygn men det kändes som en evighet, man blir så uttråkad och rastlös liksom. Nu ska jag vila, dricka, äta, ta min medicin och förhoppningsvis återhämta mig fort! Jag känner mig redan lite piggare så jag hoppas det går åt rätt håll nu.

Till sist Tack Louise som stått ut med tråkiga dagar, en hård säng, "finns i sjön" med mera. Jag är glad som har dig vid min sida! Tack också Otto och Ulrika som hjälper oss med så mycket (utan dem hade vi nog varit i Laos nu vilket alltså inte hade varit så bra).

Så det var nog allt just nu men jag skriver snart igen fast nu ska jag sova. Ha det fint och må bra! Kram Johanna