Tillbakablickar!

Hej!

Oj, mycket har hänt sen sist jag skrev så här kommer ett sjukt långt inlägg!

19/1
Vi hade besök av Andrea och hennes systrar som var equmeniapraktikant i Thailand förra året. Det var väldigt trevligt och det var så fint att se alla möten mellan henne och eleverna, man blev helt lycklig!

20-21/1
Vi begav oss iväg för att få våran stämpel i passet och lösa allt det praktiska med visumen. Eftersom vi har ett så kallat "double entry" så skulle vi inte behöva söka ett helt nytt utan bara gå över gränsen till Burma. Lätt som en plätt! Närmaste gränsstad, Mae Sot, ligger dock en bit bort så vi satt 7 timmar på en Song Taew (typ flakbil med tak) åkandes på riktigt krokiga och dåliga vägar. Det var dessutom iskallt för att det blåste så himla mycket! När vi kom fram stötte vi dock på första problemet, gränsen var stängd. Trots att vi hade hört med vår ansvariga innan att det inte skulle vara något problem att gå över! Jag fick seriöst en chock och ville bara lägga mig ner och gråta. Louise och jag får lite smått panik och jag var så arg inombords, det kändes som om allt var emot en. Det faktum att man var trött och hungrig gjorde inte riktigt saken bättre heller.

Hur som helst så finns det inte så mycket vi kan göra, vi försöker ta oss tillbaka till Mae Sariang redan samma dag men det går inga fler Song Taews. Till råga på allt så hade vi glömt våran mobil hemma så vi springer mellan en telefonkiosk och ett internetcafé i desperata försök att nå våran handledare Ulrika för lite kloka råd. Det finns nämligen lite olika alternativ på hur vi kan göra men vi har svårt att själva se vad som är bäst (då kändes allt lite hopplöst).

Kvällen spenderar vi på lite olika restauranger för att tiden gick så otroligt sakta. Det kändes verkligen som om vi var fast där och aldrig skulle komma därifrån. Mae Sot är också den skummaste staden jag har besökt i Thailand, jag vet inte riktigt varför men det var de intrycken man fick.

Vårat tredje lilla problem hör ihop med att vi glömde mobilen, vi har ingen väckarklocka! Och vi ska upp klockan 6 nästa dag för att ta Song Taewn tillbaka till Mae Sariang. Lösningen blir att sova i skift så jag sover mellan kl. 0-3 och Louise mellan 3-6... Situationen var så himla knäpp och innan vi somnade flummade vi ut lite med diverse filmer! (jag tror inte att de kommer att läggas ut ;) I alla fall så satt man där mitt i natten och försökte fördriva tiden med att läsa, spela sudoku, skriva dagbok och äta chips. Oerhört underhållande! ;)

Nästa morgon börjar färden hem, det händer en massa konstiga saker. Vi är bland annat de enda "farangerna"(vita) så vi är hela tiden utstirrade. Vi blir stoppade av militären. Karener går av och på mellan byarna, någon slänger upp en gris i en säck, valpar i en påse, en annan ett träd på flaket och en tant har en död höna i sin väska. Kvinnorna sitter och röker pipa och tuggar någon slags tobak. Som mest var vi 22 stycken på flaket, jag lovar er att det är trångt när man är 10 men de klänger sig fast utanför! Inga problem! Som sagt det var en helt galen resa, dock lika lång och iskall som när vi åkte dit!

Det var iiiiiskaaaaaallt! Brrrrr :)

Utanför ett flyktingläger - Mae La

Väl hemma packar vi om lite, hämtar vår mobil och beger oss sedan för att ta bussen mot Chiang Mai. Vi brukar åka en rätt så bekväm van men denna gång är den full. Så är även den stora bussen när den kommer men vi får i alla fall sitta i mittgången. Jag sitter nästan 3 timmar, inklämd mellan stolarna på golvet och Louise på en pall bakom mig. Efter halva tiden byter vi men resan tog ändå nästan 5 timmar för att bussen körde så otroligt sakta, det var så himla jobbigt och segt! I Chiang Mai sover vi en natt hos Ernviks.

22/1
Idag ska vi då försöka lyckas att gå över gränsen till Burma och få våran nödvändiga stämpel i passet. Vi går upp tidigt och åker norrut mot Mae Sai, inklämda i en van tillsammans med 15 andra med samma mål. Jag och Louise får inte ens sitta bredvid varandra utan jag hamnar bredvid två amerikaner (storleken större), skönt att jag fick sitta på halva mitt säte i alla fall. Efter en ca. 5 timmars resa kommer vi fram vid lunchtid och chauffören säger att vi ska komma tillbaka till bussen kl. 13. Man skyndar sig att gå igenom passkontrollerna, vi är i Burma 15 minuter, betalar 1000 baht och promenerar tillbaka. Värt! När vi är klara med visumgrejset inser vi att klockan är 13 och vi har inte ens hunnit äta eller gå på toa. Vi bryter dock tidsregeln lite och stressar vidare för att vi måste få i oss något innan vi åker igen. Nödlösningen blir 7eleven, alltid något ätbart!

Vi promenerade in i Burma... ...och vi gick tillbaks!

Sen är det 5 långa timmar tillbaka mot Chiang Mai och vi pausar inte förens efter kanske 4. Då var det så himla varmt i bussen så skönt att komma ut och andas lite. När vi är framme i Chiang Mai tar vi första bästa guesthouse och är båda helt slut... Lite mat och sen somnar vi gott kan jag lova!

23/1
Vi tar en välförtjänt sovmorgon och vaknar ca. 12.30 :) Sen har vi bestämt att vi ska träffa Free, som vi hade som thailärare innan vi åkte till Thailand. Vi åker hem till hennes föräldrars hus och träffar även hennes syster som också bor i Sverige. Det var väldigt trevligt!

Free och Em

På kvällen träffade vi också Louise kusin David och hans två kompisar. Han var volontär i Thailand för två år sedan så nu var de här på semester och hälsade på. Vi hade en trevlig kväll med middag, shopping på nattmarknaden och fiskspa(!). Man stoppar ner fötterna i ett litet akvarium och så kommer fiskarna och "käkar" på ens fötter. Det kittlades helt galet och man kan ju undra varför man gör detta? Funktionen är iaf att det tar bort döda hudceller och man får lena fossingar. Det funkade nog hyfsat ändå och det var rätt kul :)

Vi flummade ut lite när vi insåg att vi köpt byxor och t-shirtar
i tvärtom färg liksom... Det var rätt kul och inte meningen
först! Nu har vi iaf turist-t-shirtar från Thailand med... :)

24/1
Vi gjorde alla matinköp (saker som inte finns i Mae Sariang) och ärenden, sen hade vi ett möte med Ulrika innan vi åkte hem efter lunch. På kvällen gick vi till elevhemmet och det var jätteroligt att se alla igen! Vi hade inte hunnit planera några lektioner men hade med lite bilder. Det har nästan blivit en tradition för de gånger vi varit i Chiang Mai så framkallar vi våra foton. Alltid lika uppskattat! Idag så visade vi även den filmen för grabbarna som jag senast la upp på bloggen. Vi var lite osäkra, skulle de tycka att det var alldeles för pinsamt?! Men det gick bra! De tyckte det var jättekul och skrattade gott åt sina danser med mera. Nu vill de att vi ska göra fler filmer men först så måste vi ha mer material. Men det bådar ju gott för framtida klipp på bloggen! :)

Nu är vi i alla fall hemma och det är så skönt! Jag är verkligen trött på allt resande, det har varit otroligt jobbigt men jag är glad att vi har varandra när det är kämpigt. Louise är en fantastiskt fin vän, som jag är glad att jag är i Thailand med.

Och efter dessa dagar har jag nu lovat att aldrig mer klaga på en bilresa i Sverige igen. Karlstad-Stockholm är ju ingen distans, raka vägar och bekväma resor!


Tack du som orkade läsa världens längsta inlägg!

Vi hörs snart igen, kram Johanna