Kalasbra helg!

Hejsan!

Här är allt bra, värmen har slagit till så nu känns det att det är på väg att bli sommar. Jag tycker verkligen det är märkligt i detta land, man byter liksom årstid över en natt. Det gick från kallt ena dagen till svettningar under nästa, och då har vi ändå inte alls kommit till den värsta perioden. Jag ser inte jättemycket fram emot april/maj när det kommer hålla sig runt +40°C och torrt som bara den... Men vi ska väl överleva det också!


I helgen så var vi i Sop Moei igen, det är rätt mysigt och trevligt men jag var ändå inte jättepepp innan. Den främsta anledningen som jag tänkt nu i efterhand är att man inte känner sig riktigt hemma och att det är för lite tid för att man verkligen ska kunna få möjligheten att göra det. Eftersom vi bara åker dit kanske varannan helg så känns det svårt att ge det en ärlig chans, att lära känna barnen (bland annat kunna deras namn) och lära sig vad de tycker om med mera. Det blir lite som att börja om från noll (typ första tiden i Mae Sariang), då alla behandlade en med världens respekt, okej det gör de såklart fortfarande men nu har man iaf börjat få bort stela "lärar-elevroller" och vi skojar och skrattar med varandra mest hela tiden :)

Det kan verka underligt att skriva om det här med respekt som något negativt men det är faktiskt en av de saker som har varit mest ovant och svårast att anpassa sig till. I den här kulturen spelar ålder generellt väldigt stor roll och man förväntas som yngre att vara otroligt artig, lyssna på vuxna, hälsa fint (vaja) och hjälpa till med det mesta med mera. Vi som "vita" skulle nog vara otroligt gamla i thai-ålder om man tänker utifrån hur de är mot oss. Det är bland annat självklart att de ska diska våra tallrikar men nu lyckas vi ganska ofta få göra det själva (något vi är såå nöjda med). Min syster sa nyss "kan ni inte bara säga till dem att de inte behöver vara så artiga?".. Man kan ju tycka att det skulle vara enkelt men det funkar inte riktigt så tyvärr. Det är en balansgång, för samtidigt som man verkligen uppskattar deras vänlighet och hjälpsamhet vill jag ibland vara lite "jag kan själv".

I Sop Moei är de som sagt väldigt små och blyga och vi är nya så där blir vi behandlade som drottningar, barnen typ bugar sig när de går förbi en. En liten flicka råkade stöta till min fot jättelite och hon sa förlåt flera gånger och såg helt skärrad ut samtidigt som hon "vajade". Jag fick säga att det verkligen inte gjorde nåt så jag hoppas att hon förstod det!

I alla fall hade vi lekar och engelskalektion med eleverna precis som sist och på det stora hela tycker jag att det blev lyckat, det är som sagt svårt när man har en större grupp och inte känner dem, språket är också svårare med dem. De pratar nämligen helst karen med varandra och av det fattar vi ju inte ett ord.

Stoj och stim

Koncentrerade elever

De fotade gärna tillsammans med oss :)

Idag har vi varit på hostlet i Mae Sariang på Gudstjänst och till min stora glädje såg jag att gitarren hade kommit som Skåre SMU har samlat in pengar till. Det var väldigt roligt och jag pratade lite och berättade om det hela för eleverna. De är väldigt nöjda över gåvan och en kille sa till och med till mig att "han älskade den nya gitarren". Jag är stolt över er och det är fantastiskt att ni har varit med och skänkt något fint till människor som kommer att få så stor glädje av det. Stort TACK!

Apidek, Sittichai och den sprillans nya gitarren till höger!

På kvällen var det åter igen dags för lekar och denna gång hade vi blivit tillfrågade att ha hand om det. Det var kul och uppskattat! Vi körde bland annat tidningsleken, några stafetter, "ha kort mellan t.ex. hand-knä" och en slags bollek där de sex personerna som förlorade var tvungna att dansa "fågeldansen". De älskar verkligen lekar där man tvingas göra något pinsamt och detta var en ganska lagom pinsamnivå. Jag och Louise fick ju visa också, något som var väldigt underhållande! Vi har dock inte alltid samma syn på vad som är pinsamt, ofta kör de lekar där till exempel en tjej måste gå fram till en kille och säga "I love you". Inte så hemst tycker vi när man vet att det inte är på riktigt men de vill helst sjunka genom jorden, medan alla andra typ kiknar och viker sig dubbelt av skratt. Haha, kul tycker vi! :D

När lekandet var över så delades det ut lite kakor och juice och vi sjöng "happy birthday" för födelsedagsbarnet. Idag var nämligen en lite speciell dag för Nong Book fyllde 1 år i torsdags men firades idag. Karener firar inte födelsedagar så mycket har vi märkt men idag var det lite i alla fall och det var trevligt!

Grabbgänget softar ;)

Jag med min favorit-ettåring! :)

Men med eller utan födelsedagsfirande så måste jag ändå säga att söndagar är en utav de roligaste dagarna i veckan. Det händer mycket, vi får hänga på elevhemmet och göra mycket skoj, vi har lekkvällar och alla är på toppenhumör!

Nu taggar jag inför en ny vecka, imorn behöver jag tvätta bland annat och sen får vi se vad som händer!

Ha det gött :)