Tempel, volleyboll och sköna ungdomar!

Tjoho!

Jag mår fint! Vi gör massa spännande besök till organisationer och träffar människor som jobbar här och som har en massa intressant att berätta om allt möjligt. Många av dem kommer vi ha fortsatt kontakt med under vår tid här i Thailand. Jag ska länka snart var (om man är intresserad) kan läsa mer och hitta information om projekten som finns och samarbetsorganisationer till equmenia. Men ett tips är att börja kolla på deras hemsida: http://www.equmenia.se/forening/internationellt/volontar/ . Där kan man hitta massa om praktikantprogrammet och om alla oss praktikanter med mera.


Här kommer en "liten" uppdatering om dagen som gått.

Louise och jag var rätt morgonpigga för att ha sovmorgon och hade bestämt oss för att besöka ett tempel som heter Wat Phra thad Doi Suthep. Det var en mysig utflykt även om det regnade hela tiden. Vi var verkligen turister med karta och kamera i högsta hugg och vi lyckades ta oss både dit och hem med en Song Taew(?), en slags taxibuss som finns ÖVERALLT. Man bara viftar lite med handen så stannar en röd liten minibuss och så säger man vart man ska och de säger hur mycket det kommer att kosta (det där kan ändras lite märkte vi men det är en lång historia). I alla fall så finns det inte några dörrar bak eller bälten så det kanske inte är det säkraste sättet att ta sig fram på men det är relativt billigt!

Senare åkte vi till den Internationella skolan där Otto och Judit skulle ha volleybollträning. Vi hade inte förstått att vi kunde få vara med och spela så hade inte med något ombyte men jag kan inte hålla mig utan att vilja vara med. Efter ett set så kliade det i fingrarna och hela kroppen på mig! Jag ville inget hellre än att spela volleyboll så jag spelade i jeans och barfota. Det gick bra det med och det var så galet kul! Alla var duktiga och det var både ungdomar och vuxna med. Jag skulle vilja påstå att det är den roligaste sporten som finns, man blir lycklig :D

Dagen avslutades med ett besök till hostlet i Chiang Mai där det bor ungdomar som pluggar på universitet och är runt 19-23 år. Vi fick vara med på en andakt och det är häftigt när det sjungs lovsånger på thai som man känner igen hemifrån. Man är verkligen enade på denna planet och även om man inte förstod ett ord av vad pastorn sa (Ulrika översatte dock endel) så var det en fin gemenskap. Vi fick också presentera oss och de var helt lyriska över att det kom nya volontärer.. Så himla härliga och tacksamma även om vi inte ens ska jobba med dem direkt (många har dock bott i Mae Sariang när de var yngre). I alla fall så visade de oss runt och en av de första frågorna var "Do you have a boyfriend?". Svaret var ju "nej", men då visste de ju att vi skulle fråga dem tillbaka så vissa kunde glatt svara "ja". Vi hade väldigt roligt och jag önskar vi hade kunnat stanna där längre men förhoppningsvis kommer vi kunna besöka dem igen!

Så härliga!

Det var allt för nu. Imorn börjar språkundervisningen, det ska bli riktigt kul :)

Allt gott!