Helgen som gick

I helgen var vi i Chiang Mai, främst för ytterligare ett julfirande på hostlet men även lite andra ärenden behövde uträttas. Julfesten var väldigt trevlig med både drama, sång och dans! Det var flera duktiga elever och de som var bland de bästa på att agera/dansa var "ladyboysen". I Thailand är det väldigt vanligt med killar som vill vara som tjejer och därför klär sig och är mer åt det feminina hållet. Ibland vet man inte förens först när man hör dem prata att det egentligen är en kille. På hostlet i Chiang Mai tror jag 4 av 11 är "ladyboys" eller "katoeyer" som det heter här och det väldigt accepterat. Det är såklart jättebra att människor får vara dem de är och att de uppmuntras till det! I byar och karenkulturen är det dock väldigt svårt för dem att vara "ladyboys" fullt ut och att familjerna accepterar det. Jag har hört många teorier om varför det är så vanligt just i Thailand men det får kanske bli att skriva om någon annan gång...

Det bjöds på dans och de var väldigt duktiga :)

Personen längst bak till höger är egentligen en kille

De spexade och gjorde lite parodier på en fransk, en
burmes, en svensk och en korean. Jag måste lite motvilligt
säga att det fanns vissa saker man kunde känna igen sig i... ;)



Fototajm!



Bii, Pom (en lång thailändare! :) och Louise

På söndagen åkte vi till pwokaren-kyrkan och efter det var planen att gå på Harry Potter tillsammans med våran handledares son Pom och hans kompis. Tyvärr gick den inte på några bra tider så istället såg vi Narnia. Jag tycker den var rätt bra också! En lite rolig sak var att precis innan filmen skulle börja så reste sig alla i salongen upp. Jag fattade ingenting men gjorde såklart likadant. Anledningen var att det var dags att sjunga för thailands högt vördade kung. Det spelades en pampig låt (endel sjöng med) och på bioduken visades bilder och filmklipp på kungen. Människor stod med handen på hjärtat och bugade sig innan de satte sig ner igen. Ni kan tro att jag blev förvånad i alla fall! :)

Efter så skjutsade Pom oss till busstationen men det var fullt och enda bussen gick kl. 21 vilket vi tyckte var lite dumt eftersom vi då skulle komma hem så sent. Istället fick vi sova hemma hos våran handledare Laddas familj. Louise var lite krasslig också så det var bra att hon fick sova då. Vi fick ta killarnas rum och där fanns det en stor säng som Louise och jag delade på, och en till ganska stor säng som då stod tom. Killar och tjejer kan absolut inte sova i samma rum så då sov Pom och Pii nere i vardagsrummet på golvet. Det kändes ju jättedumt för oss men tyvärr inte så mycket vi kan göra åt. Alla thailändarna har en gästvänlighet som är mer än man kan ta emot och ibland vet man knappt hur man ska hantera det... Tack, tack, tack kan inte sägas nog många gånger tror jag.